Fick en uppgift under två workshops dagar om gestaltning och berättande. Vi skulle breskriva ett rum i vårt hus som en metafor. Lite knivigt, men mitt resultat blev detta!

I ett stort slott, nere i den djupa fängelsehålan långt borta, finns en plats. En plats hemlig för alla, utom de fåtalet utvalda. De som blivigt utvalda att följa deras sanna profet. När man kommer in genom barriären möts man direkt av den påträngande kylan och det kvarvarande dunklet. Fuktigheten. Allt som syns till där inne är i färgen av en sommaräng när daggen ligger kvar om morgonen. Gröna klängväxter sträcker sig längds med muren av sten och fogmassa. På en blombädd mjuk som fjäderdun ligger stora högar av grässtrån som formats till fyrkantiga tavlor. Murens högresta prakt röjer spår från drömmar, ambitioner och en värld skild från vår egen.

På marken ligger lagren av putts och damm som virvlar runt och lämnar fotspår. Vid den högra muren reser sig ett altare av snö, fullt av skatter, dyrbarheter och saker lika värdefullt som livet självt. Där finns inristade avbildningar av hjältar, pysslare och miljökämpar. Ofta berättas sagor, historier och fantasier om forna dagar inför de utvalda. De berättas i mörkret med enbart skenet av en skogsglänta, i ett hörn iklädd mossekappa som tränger bort kölden. Där innanför finns det stubbar iklädda kappor av gräs och mossa att vila på. Det finns en mystik, en gåta, en outtalad saga som döljer sig under stenblocken och viskas i springorna.

Hoppas ni tyckte att den var  bra!