Gick in på den kära hemsidan op.se för att hålla koll på vad som händer där hemma
bland familjen och vännerna i Östersund. Först möter jag en bild på akutmottagningen på
Östersunds Sjukhus fylld av rök. Det hade tydligen smällt till där och nu kom det rök. Mystiskt...
Eller dumt? Korkat? Ja, varför sabbotera vid ett sjukhus? HALLÅ!!!

Sen blädrar jag vidare och hittar en ledare.
En ledare som diskuterar diktatorer, sociala medier (typ, internet hemsidor) och de revolutioner som just nu håller på i Egypten och Tunisien.

Han som skriver ledaren säger att "De sociala medierna tycks ha blivit en folkets armé, hittils utan motvapen" och det är nog rätt sant. Det är mycket lättare nu att via internet söka information, dela information och berätta om förtryck för omvärlden. Men också bestämma träffar och möten för demostrationer. Något som inte alls var möjligt för 25år sedan.

Jag tycker att det är bra för det egyptiska och tunisiska folket att de fajtar för sin frihet, sin demokrati, sina rättigheter och att de står förenade. Att de tillsammans vill uppnå en förändring och att de säger ett tydligt nej till deras nuvarande presidenter. Att de inte går på deras påstådda demokrati längre, utan vill ha riktig demokrati på riktigt. Visst, nu är det kaos ett bra tag, men efteråt kommer det nog säkert bli jättebra. Jag tror allt alla länder ibland behöver lite revolution mot makthavarna och de som har den politiska makten. Även i Sverige så skulle det kanske vara nyttigt med ärliga demostationer och revolutioner innom politiken.

I Sverige skulle jag gärna se att vi faktiskt försvarar vår välfärd, nu när borgarna som har makten vill försöka avveckla den och göra den betydligt sämre än den varit och borde vara. Även om Sverige är en välbergat och bra land, men en ganska högstandard innom mycket så finns det ofantligt mycket mer att göra. Och jag vill inte se den välfärd som finns kvar förfalla. Folk kanske tror att skattesänkningar är värt det, men i det långa loppet så är det inte så. Och borgarna gör Sverige mer och mer till ett USA junior, där det är var man för sig och att allt kostar pengar och pengar är allt som räknas.
Är det ett land vi verkligen vill leva i? Jag är inte så säker på att jag vill det.

Jag vill leva i ett land där skola och sjukvård är för alla efter de behov man har.
Att alla ska ha plats på ett äldreboende när tiden kommer och att om man behöver en operation
så ska väntetiden inte vara 2 och halvt år. Jag vill att mediciner inte ska kosta skjortan, utan är man sjuk och behöver medicin så ska man ha möjlighet att köpa den. Jag tycker inte att det ska vara 30 barn på en avdelning på dagis, det räcker med 18. Jag tycker att, ja jag tycker mycket, men jag vill att man ska kunna hjälpas åt. Så inte någon har det jättebra och andra jättedåligt. Utan folk kan ha det mer eller mindre bra (självklart ska man kunna tjäna pengar och att ha mer pengar och jobba flitigt ska löna sig) fast att ingen ska behöva ha det jätte dåligt. Lite Robin Hood principen, ta lite av de rika för att hjälpa de fattiga. Jag känner att det är både medmänskligt och logiskt. 

Det finns mycket man kan göra i många länder, det finns alltid utrymme för förbättringar...
Men jag känner att jag just nu inte kan ta det här längre...

Mvh ML.