Där kom de, de taggiga, stickiga jäkla snåriga rosbuskarna.
När jag kryper igenom dem river de upp mina kinder.
De är min blodiga fiende, å ruskigt hemskt och med mordiska blickar.
Det gör inte saken bättre att bladen är rosa de får mig att hata dem ännu mer.
Jag brottas, jag kravlar, jag bryter mig loss och ut ur snåren kommer jag blodig som från ett krig.
Dessa hemska förfärliga rosor som blockerar min väg, de borde bort!
Jag hejdar mig på väg mot motorsågen.
Vad skulle mamma säga?
Men mitt hat är större.
Jag tar mitt svärd och slår den mot bukarna och ser hur löven far.
Snart skulle jag vinna!
De hemska moster taggarna var snart besegrade!