Årets bästa med Salazar ^^

2012-01-23 @ 22:37:29

Årets bästa var det, en liten tradition ^^Tänk på att jag måste välja någon, eller något.

Årets Bästa tjej: Agnes "Godric Gryffindor" Olsson

Vi vissat mod, humor, intellet och riktigt ledarförmåga! Nej, ärligt talat min BFF Godric så är du bäst! Det finns ingen annan som jag kan kalla BFF med samma känsla och samma innebörd. Du en en fantastisk tjej med drömmar, mål och en brinnande glöd. Du är inspirerande och jag är glad att ha dig som vän. Och som den gången vi träffades första gången och de slutade med att vi låg i sovsäckar skavis i en gammal soffa i en fritidsgård i Täby 2009, har jag aldrig sovit så gott i hela mitt liv! Vilken sömn! För att pointera så tror jag aldrig vi delat sova eller säng där efter ? O_o Märkligt då vi båda sover väldigt bra då xD. Jag skriver inte det här för att diskutera våra gemensamma sov vanor utan för att tacka dig för att du är min BFF Godric for ever!

Årets bästa kille: Lillebror Åke


Vilken kille, vilken hjälte! Det finns ingen mysigare, bättre och mer fantastiskt lillebror än han. Man har alltid roligt med honom, han skrattar och skämtar. Han är smart och säger så kloka saker att man häpnar. I år får han vara årets bästa kille för att jag tycker om honom så mycket och saknar honom när vi inte längre bor under samma tak. Och det var jätte mysift, men häktigska dagar då han kom och hälsade på mig runt Harry Potter-konvent Portkey. Tack för att du stod ut att vara med under de sista förberedelserna inför konventet och tack för att du är min lillebror!  *kram*


Årets bästa kväll: Midnattspremiären av Harry Potter and the Deathly Hallows

Ehm, det var Awesome, nördigt och midnattspremiär!!! Jag och Annie sov på vandrarhem i Växjö by the way.


Årets ABSOLUT bästa vän: Annie "Helga Hufflepuff" Jensen


Hjälp. Vart ska jag börja? Annie. Vad vore mitt liv utan dig? Ja, tomt och tråkigt. Du är en fantastiskt vän och jag är glad att jag fått chansen att lära känna dig ännu mer det här året. Hur du sedan jag flyttade in i Ormbunken kommit på spontan middag 6-8 gånger i månaden. Det är awesome! Vegitariskt med dig Annie, är inte som med någon annan. Dagar då vi blir arg på varandra finns knappt. Men nog kan vi ha mindre konflikter, vara oense om saker och ack vilken debatt som inte går över en timme existerar inte. Dagar då vi är trötta, less på allt och bara allmänt opepp står vi ut med varandra! Ber man om en tjänst hjälper du gärna, ber man en gång till hjälper du gärna och ber man gång efter gång så att man nästan ska skämmas för att man ber så ofta så hjälper du gärna om du kan! Att åka tåg med dig är inte som med någon annan. Att sjunga Wizard rock med dig är inte som med någon annan. Att dricka magiskt te med dig är inte som med någon annan. Att vara kompis med dig är som ingen annan vänskap! Du är bäst och du ställer upp jämt! Jag saknar dig nu när vi inte kan äta vegetariskt ihop lika ofta längre för jag flyttat. Men 2011 hade varit himla tråkigt utan dig. Tack för att du finns, min egna Helga! PS: Tack för att du saknar mig tillbaka <3 :DS


Årets roligaste minne: Portkey 2011

Nog för att jag oftast var överallt och ingenstans. Eller att jag var hysterisk, eller stressad så var Harry Potter-konventet Portkey någon av det roligaste jag gjort. Även om det som arrangör är något helt annat än som deltagare. Bilden här ovan ilustrear hur jag i skepnad av Salazar Slytherin pratar med Greger i skepnad av Bellatrix Lastrange om hur fantastist min orm Sigmund är (som jag sedan gav till Årets Slytherinare).  Det var 4 fantastiska dagar med alla deltagare, prefekter, husalfer och oss Head of House. Det var en rolig process att skapa Portkey, även om det var mycket jobb och närmare ett års planering. Det är en erfarenhet jag kommer att le, sucka, stonka och skratta åt. Det har gett mig mer självförtoende och blodad tand på mer evenemang signerat Malin.


Årets skönaste dag: 5 juli 2011


Att i lugn och ro (i alla fall nästan) ha en dag på stranden med lillebror. För övrigt den enda dagen den sommaren som jag spänderade på stranden. Jag hade inte tid. Jag skulle plugga sommarkurs, jobba och planera event. Hur som haver var det en soft och spontan strand vistelse då min kompis Evelina undrade om vi ville hänga med till stranden och de ville lillebror, så vem är jag att neka? ^^ Det var jätte soft och så åt vi Kebab eller hamburgare efteråt. ^^ Sen på kvällen så lillebror resa vidare till nästa syster i Stockholm. Han hade visst en späckad sommar han också ^^

 


Årets snygging: Min tattuering


Den blev jättefin och jag är jätte nöjd !!! ^^


Årets nykomling: Ingrid, Hanna och Lovisa.

Uppsala tjejorna ni får dela på denna ära. Hanna och Lovisa syns på bild, skär tårat för deras förlovningsdag. Ingrid brukar ju inte vilja vara med på bild, plus att jag inte hittade/hadde någon på er tre ihop. Men vilka toppen tjejer ni är. Är glad att ni kom till Portkey och att jag fick lära känna er och ha er i mitt elevhem. Ni är alla fantastiska individer med fantastiskt karaktär, färg och personlighet. Så olika, men ändå så lika är ni. Jag tycker om att umgås med er och det är aldrig tråkigt. Hoppas jag kommer får fortsätta lära känner er ännu mer under 2012 nu jag också bort i Uppsala.


Årets bästa köp: Min gröna klänning!

För att den är så fantastiskt fin, en riktigt dröm!


Årets sport: Quidditch

Awesome!!! ^^


Årets resa: Göteborg

Resan med Annie till götet och gå på Wizard Rock konsert. Samt gå på Norstan och SF-bokhandlen. Det var super duper nice och på tåget kom även Chidney och åkte. Sedan på konserten fick jag träffa massa nördar och min Godric <3


Årets Lycka: En riktig NÖRDIG midsommar.

Som får symboliseras av den extremt goda, men mäktiga nördiga kladdkakstårtan vi gjorde till efterrätt. Midsommar firades med Annie och Marre. Det var underbart kul. Vi hade trerätters och tal, då vi snappsade läsk xD Väldigt inte smart, men bättre än alkohol. Då både Annie och Marre var under 18 och jag inte dricker så funkade det otroligt bra! Det är också första midsommar utan att fira med familjen för min del, det är ju ett minus faktiskt, men det är ju så att bli stor. Så jag böjd hem Marre och Annie till mig på Midsommar kalas. Och vilket midsommar det blev med tal, midsommarkrans i håret (som Annie lärde mig göra xD ) och allmänt sätt MAGISK midsommar på alla sätt! Det var en riktigt lycklig kväll utan några som helst bekymmer!

Så det var "topp" listan för 2011.

Årskrönikan med brist på fantasi.

2012-01-23 @ 20:27:18
Året 2011, magiskt  !!!!



Övrigt som har hänt i år:
  • Jag klippte lugg efter många om och men
  • Jag var nykter alla 365 dagar
  • Jag har blivit titulerade Salazar Slytherin i någons telefonkontaktlista
  • Jag var en av arrangörerna för Harry Potter-konventet Portkey 2011, där var jag Head of Slytherin och skådespelade som Salazar Slytherin i en pjäs jag också var manusförfattare till
  • Jag återvände till Kramfors efter 2 år för skrivar verkstad
  • Jag kom på att jag ville flytta till Uppsala och börjar plugga historia i stället.
  • Min lillebror fyllde 11år och därför gav jag honom Harry Potter and the Philosopher's stone
  • Jag fick VG på B-uppsatsen i Media- och kommunikationsvetenskap
  • Jag läste sommarkursen Harry Potter och hans världar
  • Den arabiska våren
  • Kronprinsessan blev gravid
  • Jag lyssnade inte på julmusik fören den 1 december
  • Jag var med i "tävlingen" NaNoWriMo och klarade den. 50 000 ord ^^
  • Jag fick många nya kompisar via Harry Potter
  • Jag var i Göteborg 2 dagar för att lyssna på Wizard Rock
  • Jag åt Sushi mer än en gång
  • Det var svält på Afrikas horn
  • Lasse Brandeby dog
  • Therese Alshammar tog VM-guld i 50 meter fritt ^^
  • Jag har varit med i tidningen 4 gånger (minst) och radion 2 ^^
Som sagt. Med lite brist av fantasi ^^
Men jag ska se om jag kan vara bättre till nästa år.
Och åretsbästa grejer är på G. Innan 1 februari ^^ LOVAR !!!!
<3 <3 <3 <3

Farfar, när jag blir stor ska jag lära mig att leva...

2011-07-31 @ 16:27:08

Kära farfar!

När jag blir stor ska jag lära mig att leva med saknad
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med vishet
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med kärlek
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med någon
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med att det är OKEJ!
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med poesi
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med att det inte går som jag vill, jämt!
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med att det kör ihop sig ibland
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med mera skratt än tårar
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med mitt förflutna
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med minnen av det som är underbart
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med något som kan likna din filosofi
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med mina val
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med min dröm
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med mig själv
När jag blir stor ska jag lära mig att leva med saknad

Farfar, vi ses snart ! 3 veckor kvar !

When life does not fit...

2011-05-20 @ 15:00:50

Ibland känns allt bra 
Iblnad känns allt inte så bra
Ibland känns allt som det gör just där och då, helt utan ord möjliga att beskriva

Ibland är allt logiskt, det finns en förklaring runt varje krök
Ibland är allt ologiskt, det finns ingen förklaring alls
Det bara så att... Ja, just det... Bara så att...

Solen skiner, vinden blåser
Magen ät mätt, men inte nöjd, lite bubblig och lite knökig
inte riktigt rätt

Tankar flyger som kråkor och svalor
huller om buller och i obalans
faller jag så faller allt

-----

Sitter i solen och pluggar lite.
Snart klart :)
Sista intervjuen är på gång och de andra är "transkriberade"...
Yey!

Miss you Papi!

2011-03-22 @ 20:13:33







Saknar min pappa!
Jag läste ett gammalt inlägg då jag skrivit om sista riktiga "pappahelgen" innan jag flyttade hemifrån och kände hur mysigt vi hade så ofta. Och jag hade skrivit dit lite minnen som jag har hemifrån pappa och blev lite nostaglisk! Pappa, vi måste snackas snart!

Jag har alltid varit och kommer alltid vara pappas lilla flicka! I just can't help it!
(Och det vill jag inte heller! :P )



Pappas lilla flicka!

Du var där att se mitt första leende
Du var där och höll min hand
 när jag tog mina första steg
Du var där med din trygga famn

Du finns alltid där när du behövs
Du finns där även när du inte är där
Du finns där för att du älskar oss

Du lärde mig att veta vad som är rätt och fel
Du lärde mig att säga, ”de e jeg som bestem”
Du fick mig att säga, ”Men, jag är pappas flicka”

Att veta vad man vill är visdom
Att lyssna till sitt hjärta är lyhört
Att finns där för andra är gott

Även då jag hittat min prins
kommer du alltid vara kungen i mitt liv. 
för jag är alltid pappas lilla flicka
tills den dagen jag dör

Du visar att du lyssnar
Du visar att du bryr dig
men på ditt eget sätt
för ingen pappa är som du

Och tur är väl det
För du är den bästa pappan som finns!
och jag älskar dig för det…


This is whats happens when you move!

2010-11-16 @ 10:48:26
Inser att jag inte allt för ofta gör saker som jag borde...
Kanske ringa en vän, läsa en extra i kursboken, hålla hårt i pengarna,
gråta när jag vill, skratta när jag vill och...

Ja, jag vet inte...

Ibland fylls man av en känsa av tomhet och som om man verkligen går på autopilot.
Man orkar inte tänka, man lyssnar inte helt på vad kompisarna säger så när de frågar
något får man säga "VA?".


Igår fick jag världens attac av hemlängtan, jag tyckte verkligen det var piss jobbigt och jag kände
mig oförmögen att göra något vettigt över huvudtaget... Jag vet att det inte är långt kvar till december
och då är det inte långt kvar till den 20:onde december då jag ska åka hem. Tiden kommer gå fort, men
samtidigt är familjen där och kan träffas säkert 100 gånger om de vill, men de kan inte jag.

Det känns så konstigt, att man blivit från en självklar del i familj och att folk flyttar ifrån mig så... Så blir det jag som flyttar ifrån dem. Först flyttade pappa, sen Maria, sen Sara och sen mara igen och sen Sara igen och sen Maria igen... Ja, ni fattar... Detta är engenligen det jag vill... Jag vill flytta hemifrån, jag ville flytta långtbort.
Jag ångrar inget... Men, man får sina dalar där det känns tungt... Jag vänjer mig nog efter ett tag... Kanske...
Ja, kanske hade det varit lättare om man pratade med familjen oftare... Ibland gåre över en vecka innan jag prata med någon av dem, inbland över en månad innan jag prata med den samma igen och då knappt 5 minuter.
Konstigt? Ja... Det kan tänkas... Men jag ringer och ringer, men ingen har riktigt tid att snacka när jag väl ringer och sen glömmer de bort att ringa tillbaka... Så är livet antar jag, man får lära sig av det och ta det för vad det är.
Dock var jag väldigt glad i söndags för då ringde både mamma och pappa för att strö prata lite. :)
Dock inga längre stunder, men i alla fall.

Ja ja, jag ska inte klaga mer... Sitter för övrit på bibblan och tänkte plugga innan föreläsningen...
Hade ett möte om utlandsstuider... Antagligen kan jag välja på Paris, Limmrick (Irland), två olika ställen i Holland/Nederländerna och ett i Tyskland. Känns ju... Bra! Eller inte... Jag vill ju till Skottland, men nja... Valde fel utbildning för utbytet dit, sorry! Jag får leva med det, Paris är väl inte fel, eller???

mvh Malin

Kakburken smular sönder...

2010-10-18 @ 12:13:04



"Som om du har en burk med dina favoritkakor och en dag öppnar du burken och ser
att råttor har tagit ologiska tuggor av dem så de börjar smula sönder..."

"Hooked on a feeling!"

2010-07-29 @ 21:44:03

Ja, jag är hooked on a feeling. En känsla av nervositet, förväntasfullhet och ja, vad mer?
Seperations ångest? Kan det verkligen vara så? Idag åkte mamma, Milla och jag upp till mormor
i Strömsund över dagen och jag kör. Det går bra och efter ett tag ber jag mamma sätta på en skiva.
Jag vill höra "hoga-chacka" säger jag. Mamma sätter igång låten och Björn Shifs börjar sjunga "Hooked on a feeling". Jag sjunger som alltid med i texten och utbrister efter en stund, "NU! Nu, är vi på väg till Strömsund". Nästan varje gång, sedan Leif kom in i familjen har vi lystnatt på den låter när vi ska åka till mormor i Ström. Det är lite som en nostalgi tripp.

Nu är jag hos pappa, det är faktiskt Millas sista kväll, innan hon åker tillbaka till Kalmar.
Jag kommer efter på torsdag (den 5:e) och har pappa med mig. Idag fixade han en takbox och ett cykelställ så jag ska få med mig allt jag behöver till Öland. Det är lite konstigt och vuxet att jag verkligen på allvar ska flytta hemifrån och dessutom plugga på universitetet. 

Påväg hem från mormor så började jag nästa gråta när jag kom att tänka på att jag antagligen inte kommer kunna träffa min lillebror före påsk...  Han åkte till Grand Kanaria i måndags och när han åkte hann jag inte få en ordentligkram och nu... Ja, nu kanske vi inte ses på hur många månader som helst. Det, ja, det kändes väldigt jobbigt. Kanske om jag har tur, kanske han och äldsta syster Maria kan komma och hälsa på när dem har höstlov. Man kan ju alltid hålla tummarna, annars blire påsk, för ja, lillebror åker till Grand Canaria i jul igen antagligen...

Suck, vad man än gör i livet blir något tokigt och jobbigt. Jag får överleva med lillebror på avstånd, men det blir svårt. Han ju klarat mig stor del av sommare, men ända till påsk??? Ursh!

Jag ser i alla fall, men skräkblandad förtjusning fram emot att börja plugga. Det ska bli spännande, men det känns som om jag inte riktigt har hundra koll vad allt egentligen innebär, men det tåls att ta reda på. Jag ska ge det en ärlig chans, blir det bra så kommer det bli super och hörrni, eferåt kan jag ju alltid säga "jag har bott på Öland, det du!"...


Sing-a-long!

Papa don't preach!

2010-05-28 @ 23:32:32


Hellu!

För några timmar sedan insåg jag att det här är min sista "riktiga" pappa helg!
Det känns vuxet på någotvis. Allt verka hända på en gång för mig nu.
Studenten om en vecka, denna helg är sista helgen jag verkligen är hos pappa som jag burkar sedan jag var 6-7 år typ och jag planerar att flytta hemmifrån för fullt. Det känns verkligen som om jag växer upp nu och tar stora kliven mot vuxen livet, är stammis på platsbankens hemsida för att söka jobb och jag ska börja försörja mig själv. Jag 19 visst och jag har alltid vetat att den här helgen skulle komma någon gång. Men, nu! När den väl är här, ja då! Ja, då känns det så tomt innombords nästan och lite dubbelt. Jag har både längtat till den och ändå känns det sorgligt och jobbigt. Jag menar, jag har alltid älskat pappa helgerna. Det är lungt, skönt, slappt i soffan och ja, you name it! Kanske framför allt är pappa helgerna just det, pappa! Sedan pappa flyttade ifrån oss vi skilsmässan när jag var 5år så har det alltid varit kul när man väl fått träffa pappa. Mamma har ju blivit den som fått ta på sig att tjata och gnata som saker mest, även om pappa gör det med när det behövs. Men mamma är jud en som behövt och gjort det mest. Därför har pappa helgerna blivit som en fristad från mamma tjat, ibland läxor och bara göra roliga saker typ. Det har alltid förknippats med något positivt vilket alltid har gjort helgerna till någon form av andrum.

Om jag nu som skillsmässobarn försöka se något positivt i den situationen är det just detta. Man kan få brake från den föräldrern man är mest hos. Eller om man är lika mycket hos båda, får man ändå paus från den ena föräldern när man är hos den andra osv.

Jag har väl alltid varit pappas flicka, sedan jag var ritkigt liten. Sedan tror jag också att jag faktiskt både personlighetsmässigt och utseendemässigt är mest lik honom. Även om jag har drag från mamma och of course mig själv... Alla är vi ju unika!



Idag har jag och pappa då festat till det eftersom det är sista pappa/malin helgen och sen är pappa upptagen imorgon kväll med något firmafest av något slag, så idag blev det.
Till middag åt vi rostbiff, pompa och champinonsås med lök. Super gott! Sen har vi kollat på massa film, ätit chips och drukigt coca cola. Precis som också till hör dessa helger har pappa vid sista filmen somnat i fåtöljen xD

Som sagt är känslorna något kluvna över det här. Jag ska växa upp och jag har längtat i många år efter det, men nu när man kommer till dessa steg och inser hur nära man är målet vill man gärna backa 10år och bli liten igen. Tänk dig mig, Malin 9år gamla, ny blivien storasyster, mamma har ny man sedan 1,2 år och är med mina två äldre systrar hos pappa varannan helg. Det bästa jag vet på sommaren är att leka med min granne Alexander ute i skogen och hos pappa sitter jag vid datorn med tv spel. Något jag har tydligt minne av är att jag och mina systrar ofta bråkade om vems tur det var vid datorn och vem som skulle sitta var i soffan när vi kollade på tv. Det gjorde vi nästan aldrig hos mamma, men alltid hos pappa. Hos mamma bråkade vi om allt annat och ja, där hade vi ju alltid egna rum, hos pappa delade vi.

En annan grej jag mins tydligt från högstadiet är när jag börjar läsa Harry Potter böckerna hemma hos pappa. Jag läste och hade gjort en princip av att alltid läsa två kapitel innan jag la ifrån mig boken. Ofta kunde jag läsa medan pappa lagade mat och då när han ropade att maten var färdig ropade jag tillabaka, "Ska bara läsa färdigt först, det är BARA 10 sidor" och det var inte en gång det hände. Tror pappa belv ganska irriterad på det faktiskt xD

Aja, man ska inte gråta över spild mjölk, men det var här jag lärde mig koka kaffe och popa popcorn!
(Nu menar jag inte som strofen egentligen säger, har inget att ångra hos pappa och det är inget bortkastat... Det bara lät roligt och passande...)

Ha de bra, kramen!


One Great Titel!

2010-02-19 @ 18:59:32

Hej, hej och hej igen!
Det känns lite jobbigt nu på någotvis. Vet inte riktigt varför.
Inget känns kul, fast... Jag vet inte, det är väl bra nu för stunden.

Igår hände ju faktiskt något bra. Jag pratade med min idrottslärare och
diskuterade hur jag ska nå betyg trotts min individuallisering av idrotten.
Han sa bla att jag kommer ha samma chans som alla andra för högre betyg.
Det känns ju en aning bedryggande och skönt.

Sen idag så har jag tränat på gymmet både med Jessica och med Stefan.
Det var nice. I alla fall ganska skönt, även om de tog tid. Jag är väl ganska seg och
har väl kanske snäppet för långa pauser mellan seten. Fast de blev en del snack idag och
dessutom bytt ut en övning så, ja... Kanske inte var så konstigt de tog längre tid, eller?

Jag är ganska nöjd med att vara singel egentligen, fast, det vore ju mysigt att vara kär.
Har några kompisar som är så mysigt nykära och man kan inte låta bli att avundas dem för 
jag vet ju hur underbar kännslan är. Vill också bli kär!

/ML

Innocence

2010-02-07 @ 12:41:31

Error titel!

2009-11-16 @ 17:04:16
 
Listan kan göras lång...
Allt som jag vill ändra och orka göra.
Vill blogg mer och bättre, vill ha mer pengar.
Vill jobba för bra betyg i skolan och ja, gud vet allt vad jag vill.
Men också vad jag inte vill.  Sov rätt okej i natt faktiskt. Kollade på en film i sängen det
sista jag gjorde. Kanske är bra att göra de? Så hinner man kanske bli så trött att man inte
orkar tänka innan man somnar. Fast ärligt så är det oftast då man tänker på de bra sakerna och
kommer på bra idéer om vad man vill, men det är också då som alla jobbiga tankar kommer.
Irritation över att man inte kan somna, ångest över allt i skolan som går så drygt att göra och
kraven man har på sig själv över att vara duktig och klara av allt. Jag vill inte vara trött, jag vill orka
med allt och göra det så jag blir nöjd, men just nu käns de svårt. Kanske gör jag de svårare än det är och kanske, ja kankse förstorar jag upp allt, men det känns jobbigt. Och jag är så seg i hela huvudet och kroppen att jag inte vet vad. Ska träffa ena syrran idag, förhoppningsvis och det blir nog bra. tråtts att vi ska träna. Känns inte så pep som innan, men jag kommer ju ut ur huset lite i alla fall.

Något jag hatar med mig själv är att jag aldrig tar tag i verkliga saker. Jag skuter upp det, tänker att de kanske inte spelar någon roll. Har ju vairt hemma idag, och skulle plugga, men blev inte så mycket gjort tyvärr.
Får göra det sen... Som alltid! Men jag tänkte jag kanske skulle ta mig att gå en promenad, men gjorde jag? Nej. Varför? Soffan var för skön, jag satte på en bra film. Klockan gick och ja, mamma kom hem och allt möjligt. Jag borde tagit mig tiden att gå promenaden. Kanske hade jag orkat plugga mer då? Ursh! Jag orkar knappt tänka, det gör en bara deprimerad.

/M

Hej på dig, vem är jag?

2009-11-15 @ 20:13:31

Hej, förlåt att det dröjt nästan en vecka sedan min tidgare uppdatering.
Jag har verkligen inte orkat eller velat. Hela veckan har varit väldigt jobbig.
Både med att det är en del i skolan man måste sätta igång med, som en
psykologiuppsats och sen även haft muntliga nationella provet i Svenska B.
Sen har jag inte mått så bra, har varit små illamående och trött hela veckan.
Sen har ryggen gjort ont en del i igen, fast det är nog bättre än på länge... Kanske
träningen hjälper? Men i alla fall så har mitt knä kronglat, så jag har små haltat i 4 dagar snart. Började
i onsdags och sen bara fortsatt. Det är bättre än i torsdags som var as piss jobbig, men de går i våger typ.
Ibland kan jag inte stödja på benet utan att den viker. Riktigt irritersamt.

Jag börjar tro det är något fel på mig... Antingen fysiskt eller psykiskt.
Ingenting käns riktigt roligt, jag oroar mig för allt och min kropp käns bara ursh.
Ont här och ont där, sen trött hela tiden och mår illa. Jag vill inte det längre.
Jag pallar det inte eftersom allt annat drabbas av det. Vill försöka göra något riktigt roligt där
jag får fluma låss, släppa allt, men det går typ inte. Alltid är det något som upptar tankarna som gör
de mindre kul eller så går det över förfort eller så tänker jag bara, gud vad trött jag är!
Jag blir verkligen arg på mig själv. Knappt jag känner igen mig själv. Jag vill försöka, jag vill
vara duktig, jag vill lykas med allt vad jag tar för mig men det går inte.
Jag måste inse det... Man måste se när gränsen är nådd. Eller jag vet inte!
Ärligt, jag vet inte vad det är, men det är något och jag pallar inte med det!

Pease out!


RSS 2.0