Vad ska man ta sig till egentligen? När man inte har svaret? Kanske hittar man på ett svar som duger, en tillfredställande förklaring och så går man vidare. Lite är nog inte mer än så, sökanden efter svar på frågor man inte vet.

Ibland finns det så mycket man skulle vi säga och göra, men så lite som blir av. Man vet inte hur man ska placera orden, formulera frågan eller ha tiden och tålamodet som krävs. Kanske om man har starka ambitioner eller en stor dos av envishet klarar man av det. Men har inte jag båda? Jag har ambitionen, jag är envis och bestämd, men ändå kommer jag ingenstans… Ändå gör jag ingenting… Det är som om man sitter och hittar annat att göra tills att man gör det man ska och vill göra, för att man ska ha någon att göra under tiden man väntat. Men väntar på vad då? Bättre tider, en knuff i ryggen eller tid att göra det man vill göra?  Jag vet inte.

Jag har i snart 4 år velat bli författare och jag har ändå inte lyckats skriva ihop ett ända manuskript. Jag har skrivit hundratals sidor av fanfiction som jag inte kan göra något med och jag har skrivit dikter. Men jag har inte åstadkommit något för att nå mitt mål, min ambition. Ja, jag har övat på att skriva, jag har blivit bättre på att skriva, men jag har inget att lämna till något förlag och vem vet när jag har det? Och ja, jag har varit på två underbara skrivläger, men vad vann jag på det? Vänner? Ja. Erfarenhet? Ja. Närmare drömmen om författare? Tveksamt, jag måste ju fortfarande skriva något som blir färdigt. Allt är påbörjat men inget är färdigt.

Jag har säkert fem olika idéer till en debut bok, men jag har börjat skriva på tre av dem och har två eller tre noveller som ska bygga böcker utifrån. Vilken ska jag välja, ska jag skriva på alla? Om jag skriver på alla pö om pö så kommer jag ju aldrig bli färdig med någon av dem. Nyligen har jag börjat skriva på en av dessa idéer som jag tror på, nu när jag fått mer tid igen, då studierna är på sommaruppehåll, förutom Harry potter kursen, som i och för sig kommer att hjälpa mig analysera text, karaktärer och jobba med mitt språk.  

Jag har fått verktyg att jobba med, men jag gör det inte. Varför? Jag vet inte… Jag vill, men jag gör det inte. Jag tror mig inte ha tiden, eller jag tar mig inte tiden. Jag sitter allt för mycket och gör ingenting. Just precis ingenting vettigt alls. Ja i fall man ska se det från det perspektivet som mina ambitioner sätter mig i. Det finns så mycket jag vill, borde och kan göra, bara jag lyfter rumpan från stolen, eller ja i vissa fall, sätter mig på stolen och gör vad jag ”ska” medan jag sitter där. Jag borde träna och ta hand om mig själv, men gör jag det? Nej. När disken är som störst och när man borde diska eller städa gör jag det? Nej, det får vänta till imorgon, som antagligen blir i övermorgon, ja i vissa fall... I fem dagar nu har jag tänkt ”jag borde boka tvätt tid snart”, har jag gjort det? Nej, inte den här gången heller, men snart måste jag, annars tar underkläderna slut. Vad har jag gjort i stället för alla de saker som egentligen går rätt snabbt att göra? Suttit på min rumpa och kollat på film, kolla facebook och mejlen säker en fem eller tio gånger, om inte mer ibland.

Fast något jag blivit stolt över att jag skrivit lite granna de senaste dagarna och att jag har planerat upp en av bok idéerna som inte varit de sedan innan och läst mycket. Jag har, tro det eller ej kommit ingång med att läsa en hel del böcker. Jag får flyt i läsandet och jag har tagit mig tid att läsa, det är faktiskt riktigt skönt.  

Imorse klev jag upp tidigt för jag skulle till jobbet för att hämta schema och vara med på en brandövning, när jag väl klivit upp, sätter mig vid datorn och dricker morgon kaffet för att piggna till inser jag att jag tagit fel på tag. Det är den 14:de idag och brandövningen var den 15:de jag hade intalat mig att det var på tisdagen, och det är ju tisdag idag… Se hur man kan tänka va? Perfekt morgon, eller inte. Jag kom ju upp i alla fall och sov inte bort halva dagen vilket är ett plus och det regnar ute så jag har inte så stor lust att cykla iväg genom halva stan.

Over and out for now, Malin.  

Saknar min pappa!
Jag läste ett gammalt inlägg då jag skrivit om sista riktiga "pappahelgen" innan jag flyttade hemifrån och kände hur mysigt vi hade så ofta. Och jag hade skrivit dit lite minnen som jag har hemifrån pappa och blev lite nostaglisk! Pappa, vi måste snackas snart!

Jag har alltid varit och kommer alltid vara pappas lilla flicka! I just can't help it!
(Och det vill jag inte heller! :P )



Pappas lilla flicka!

Du var där att se mitt första leende
Du var där och höll min hand
 när jag tog mina första steg
Du var där med din trygga famn

Du finns alltid där när du behövs
Du finns där även när du inte är där
Du finns där för att du älskar oss

Du lärde mig att veta vad som är rätt och fel
Du lärde mig att säga, ”de e jeg som bestem”
Du fick mig att säga, ”Men, jag är pappas flicka”

Att veta vad man vill är visdom
Att lyssna till sitt hjärta är lyhört
Att finns där för andra är gott

Även då jag hittat min prins
kommer du alltid vara kungen i mitt liv. 
för jag är alltid pappas lilla flicka
tills den dagen jag dör

Du visar att du lyssnar
Du visar att du bryr dig
men på ditt eget sätt
för ingen pappa är som du

Och tur är väl det
För du är den bästa pappan som finns!
och jag älskar dig för det…

Hej.
Vad ska jag säga om idag och de senaste dagarna?
Ja, kanske att jag söker lägenhet som en tok! Att jag idag
har träffat jobbcoachen, super trevligt! Vi snackade lite om vad jag tror att jag gör eller kan se mig göra om 5år. Det är alltid intressant, som att bo i Scotland, jobba med det jag nu ska utbilda mig till, eller möjligen kanske till och med så att jag har en pojkvän igen. Kanske, kanske! How knows?

Sen ringde pappa och det var alltid lika trevligt :D.
Sen så fick jag konakt med min Harry Potter vän här nere i Kalmar och vi tog en nördig fika med
mycket snack om fanfictions och Harry And The Potters kommande skandinavien turné. Den kommer
absolut att bli episk! Så, appråpå den, jag beställde två biljetter till den igår. En till mig och en till lillebror!
Kommer bli grymt!

Ringde på en lägenhet, eller ja ett gårdshus på 35km2 xD Det var läskigt, men tanten var trevligt och ja, vi får väl se hur det går.

Sen städade jag i köket och tvättat grejer inför att åka hem till Lillebror och alla i Östersund. Därför vill jag klappa mig själv lite på axlen, det har varit en god och arbetsam dag!

Igår var vi på Öland hela dagen med Inger, Emilia och Jag! Det var sola, bad, glass och Långe Erik återbesök. Mycket mysigt! ^^ och tack till Inger för den goda tonfiskröran och att hon kom ihåg att ta med mjölk så jag med kunde dricka kaffe :D .

Bilder ? Yes!



Nice Ölandssplit va ;P

kram

Hellu!

För några timmar sedan insåg jag att det här är min sista "riktiga" pappa helg!
Det känns vuxet på någotvis. Allt verka hända på en gång för mig nu.
Studenten om en vecka, denna helg är sista helgen jag verkligen är hos pappa som jag burkar sedan jag var 6-7 år typ och jag planerar att flytta hemmifrån för fullt. Det känns verkligen som om jag växer upp nu och tar stora kliven mot vuxen livet, är stammis på platsbankens hemsida för att söka jobb och jag ska börja försörja mig själv. Jag 19 visst och jag har alltid vetat att den här helgen skulle komma någon gång. Men, nu! När den väl är här, ja då! Ja, då känns det så tomt innombords nästan och lite dubbelt. Jag har både längtat till den och ändå känns det sorgligt och jobbigt. Jag menar, jag har alltid älskat pappa helgerna. Det är lungt, skönt, slappt i soffan och ja, you name it! Kanske framför allt är pappa helgerna just det, pappa! Sedan pappa flyttade ifrån oss vi skilsmässan när jag var 5år så har det alltid varit kul när man väl fått träffa pappa. Mamma har ju blivit den som fått ta på sig att tjata och gnata som saker mest, även om pappa gör det med när det behövs. Men mamma är jud en som behövt och gjort det mest. Därför har pappa helgerna blivit som en fristad från mamma tjat, ibland läxor och bara göra roliga saker typ. Det har alltid förknippats med något positivt vilket alltid har gjort helgerna till någon form av andrum.

Om jag nu som skillsmässobarn försöka se något positivt i den situationen är det just detta. Man kan få brake från den föräldrern man är mest hos. Eller om man är lika mycket hos båda, får man ändå paus från den ena föräldern när man är hos den andra osv.

Jag har väl alltid varit pappas flicka, sedan jag var ritkigt liten. Sedan tror jag också att jag faktiskt både personlighetsmässigt och utseendemässigt är mest lik honom. Även om jag har drag från mamma och of course mig själv... Alla är vi ju unika!

Idag har jag och pappa då festat till det eftersom det är sista pappa/malin helgen och sen är pappa upptagen imorgon kväll med något firmafest av något slag, så idag blev det.
Till middag åt vi rostbiff, pompa och champinonsås med lök. Super gott! Sen har vi kollat på massa film, ätit chips och drukigt coca cola. Precis som också till hör dessa helger har pappa vid sista filmen somnat i fåtöljen xD

Som sagt är känslorna något kluvna över det här. Jag ska växa upp och jag har längtat i många år efter det, men nu när man kommer till dessa steg och inser hur nära man är målet vill man gärna backa 10år och bli liten igen. Tänk dig mig, Malin 9år gamla, ny blivien storasyster, mamma har ny man sedan 1,2 år och är med mina två äldre systrar hos pappa varannan helg. Det bästa jag vet på sommaren är att leka med min granne Alexander ute i skogen och hos pappa sitter jag vid datorn med tv spel. Något jag har tydligt minne av är att jag och mina systrar ofta bråkade om vems tur det var vid datorn och vem som skulle sitta var i soffan när vi kollade på tv. Det gjorde vi nästan aldrig hos mamma, men alltid hos pappa. Hos mamma bråkade vi om allt annat och ja, där hade vi ju alltid egna rum, hos pappa delade vi.

En annan grej jag mins tydligt från högstadiet är när jag börjar läsa Harry Potter böckerna hemma hos pappa. Jag läste och hade gjort en princip av att alltid läsa två kapitel innan jag la ifrån mig boken. Ofta kunde jag läsa medan pappa lagade mat och då när han ropade att maten var färdig ropade jag tillabaka, "Ska bara läsa färdigt först, det är BARA 10 sidor" och det var inte en gång det hände. Tror pappa belv ganska irriterad på det faktiskt xD

Aja, man ska inte gråta över spild mjölk, men det var här jag lärde mig koka kaffe och popa popcorn!
(Nu menar jag inte som strofen egentligen säger, har inget att ångra hos pappa och det är inget bortkastat... Det bara lät roligt och passande...)

Ha de bra, kramen!

Sitter hemma hos min käre fader och har en skål popcorn och en kopp rabarber gräddte rykandes bredvid mig.
Jag velar ofta om vad som är rätt att göra inför framtiden. Jobba VS Plugga, Flytta VS Bo hemma, Uppsala VS Sundsvall osv. Hållit på att väga fördelar med allt mot varandra och fundera på vad man egentligen verkligen vill. För en vecka sedan ungefär slog mig en ny tanke igen.

Vi säger att jobb vinner över plugga tillsvidare. Så vart ska man jobba? Ska man flytta? Ja, helst. Flytta vart? Ja, där har vi nästa fråga. Vart kan man flytta och tjäna mer pengar en man gör av med för att spara? Jo, Norge. Jag har två vänner i Norge, närmare bestämt Trondheim som ligger ungefär 27mil från Östersund där jag bor. Bara rakt över fjällen ungefär.... "Over the hills and far away... There is Norway..."

Nu, nyss chattade jag lite med min nära vän Malin som bor där och försökte luska ut när jag ska åka och hälsa på henne. Det blir antagligen runt påsk. När man har tid och har hunnit spara ihop lite pengar.  Sen berättade jag att jag hade en halv tanke på att flytta till just Trondheim och söka jobb till sommaren. Hon tyckte det lät super och erbjöd mig att ta över hennes lägenhet då hon ska flytta vidare. Vi får se hur det går med det, men jag hoppas på Norge nu. Känns kul på något vis, får slita ihop massor med pengar och ta hand om mig själv. Sen får jag förhoppningsvis ihop massor med pengar insparade med. Spara har alltid varit min sämsta sida tror jag. Sprara och tålamod, men det ska vi i alla fall försöka ändra på.

Så, om ni och jag har tur, kommer det bloggas från Norge från och med i sommar och ett år framåt. Då kommer MSN vara min största komunikation källa till mina nära och kära i Sverige.  Tack gode gud för internet!

Idag för ett år sedan hade jag varit redo att packa all väskor jag hade till Danmark, idag är det Norge.
Undra vad det är nästa år, Finland? Fast det är sant. 2011 har jag en alla fall i tankarna inplanderad resa till Finland, men inte mer än så.

Så nu har min kappa börjat blåsa iväg över fjällen till Norge.
Känns spännade och kul. Hoppas det blir så nu. Orka ändra sig igen xD.

Kram på er och lycka till med er egen snara framtid!

Ps: Heeejaaa Studenten :Ds

Hej, förlåt att det dröjt nästan en vecka sedan min tidgare uppdatering.
Jag har verkligen inte orkat eller velat. Hela veckan har varit väldigt jobbig.
Både med att det är en del i skolan man måste sätta igång med, som en
psykologiuppsats och sen även haft muntliga nationella provet i Svenska B.
Sen har jag inte mått så bra, har varit små illamående och trött hela veckan.
Sen har ryggen gjort ont en del i igen, fast det är nog bättre än på länge... Kanske
träningen hjälper? Men i alla fall så har mitt knä kronglat, så jag har små haltat i 4 dagar snart. Började
i onsdags och sen bara fortsatt. Det är bättre än i torsdags som var as piss jobbig, men de går i våger typ.
Ibland kan jag inte stödja på benet utan att den viker. Riktigt irritersamt.

Jag börjar tro det är något fel på mig... Antingen fysiskt eller psykiskt.
Ingenting käns riktigt roligt, jag oroar mig för allt och min kropp käns bara ursh.
Ont här och ont där, sen trött hela tiden och mår illa. Jag vill inte det längre.
Jag pallar det inte eftersom allt annat drabbas av det. Vill försöka göra något riktigt roligt där
jag får fluma låss, släppa allt, men det går typ inte. Alltid är det något som upptar tankarna som gör
de mindre kul eller så går det över förfort eller så tänker jag bara, gud vad trött jag är!
Jag blir verkligen arg på mig själv. Knappt jag känner igen mig själv. Jag vill försöka, jag vill
vara duktig, jag vill lykas med allt vad jag tar för mig men det går inte.
Jag måste inse det... Man måste se när gränsen är nådd. Eller jag vet inte!
Ärligt, jag vet inte vad det är, men det är något och jag pallar inte med det!

Pease out!