I full mundering med en röd overrål där det står "Räddningstjänsten Öland" på tog jag mig an mitt livs största och kanske viktigaste uppdrag... Jag tillsammasn med två andra kompanjoner från Camp Mörby skulle vara statister i en av Ölands och Mörbylångas brankårs största och seriösaste övningar någonsin. Jag hade blivit ombädd att trottsa röken! Ca kl 18:00 gick larmet! Alla sprang ut, men jag med en stinga pumpande puls stannade kvar. Jag väntade ihärigt och nervöst. Jag hörde folk ropa mitt namn utanför (tack Melissa för att du tänkte på mig) medan jag väntar på att brandmännen skulle komma. Jag ser att brandbilarna och ambulanserna kommer och med ett nervöst andetag går ju ut ur mitt lägger mig på golvet, sluter mina ögon och väntar... Väntar på att bli räddad. Jag öppnar försiktigt ögonen och set att röken är väldigt tät, jag ser ingenting. Jag sluter ögonen igen och det dröjer inte länge innan någon kommer krypande och hittar min fot. Jag hör en röst "jag har hittat en..." och så börjar lyfta upp mig under armarna och får släpa ut mig ur huset. Jag försöker vara helt avslappnad och lelös, men jag spänade mig nog, men han fick kämpa med mig ut helt själv utan hjälp (från mig). Var ganska kul faktiskt, sedan ute i snön var jag osäker på när jag skulle "vakna ur min medveteslöshet" men det gav med mig. Det kollade om jag andades, pratade lugnt med mig och tog pulsen. Tillslut så "vaknade" jag och de sa åt mig att de var lugnt nu typ. Sen bar de runt mig i en filt till ambulans personalen som pratade med mig, väldigt snällt. Efter ett tag sa även han "Ah, asså du kan kliva upp nu om du vill bli kall" och jag klev upp. Sen tog de ett tag innan de hittade de andra två personerna som låg i huset, men jag kom ut först och belv "bäst" och mest seriöst hanterat. Sedan så ja, de visste att de var en övning och tog inte de andra på personerna lika seriöst.

Sen bjöd hyresvärden alla på kaffe, julmust och lussebullar.

Slutet gott allting gott!

SNÖSTORM! Och på tredje dagen förstår dem att de ska skotta och ploga vägarna...

Det var en gång i Augusti, en ung flicka flytta in. En efter en flyttade grannar in i alla rum bredvid henne. Stolt som en tjur, jag riktigt skrytsamt sa flickan "Ja är mästare på att popa popcorn i kastrull på spisen, micropop det är ju inget att ha"...

En kväll kom några grannar ner i köket och möttes av en doft. De kollade mot spicen där flickan föragrat stod. "Jag lovar dyrligt och jag svär, det är spisens fel!"... Som av från ingenstans hade hennes popcorn i kasturullen bränt i botten. Dagar gick och flicka fortsatte envist att poppa sina popcorn, "jag har inte lärt mig spisen än, vänta ska ni får se" hävdar hon när kretiken kryper fram efter några gånger av smått brända poppningar. Hon kämpar och hon kämpar envist, men inser att ju längre tiden går, in i oktober månad att det inte går bättre, det går sämre. Det kanske inte är spisen, nej, såklart är det kastrullens fel som bränner popcornen tycker hon. Envist poppar hon lik väl vecka efter vecka. Tills en dag...

Köket är i kaos, halva köket renoveras och flera personer trängs vid den ända spisen. Flickan vill popa sina poppcorn och... Ja, hon måste diska en kastrull först, för alla "bra" var skitiga. När hon väl har diskat den nog så inser hon, TUSAN det finns inget att torka den med och poppa i en fuktig kastrull, nej det går inte, det vet hon. Hon ställer katrullen på spisen sätter på plattan och låter den torka. När hon tycker att den är torr nog så häller hon i ojla och ska poppa. Efter ett tag kommer en brännande doft. Efter ännu en stund ryker det från kastrullen. Alla för färas och flickan tar kastrullen av plattan för att studera vad som det är frågan om. Hon inser snabbt att det är jäkligt bränt i kastrullen så hon vågat knappt lätta på locket. Panik sprider sig i köket, klagomål skjuder högt och flickan öppnar förtvivlat fönstret och ställer kastrullen där för att vädras ur. DÅ!

DÅ tjuter brandalarmet som aldrig förr. Flickan försöker skratta bort sitt misstag. Folk spriger ur, men en modig man stänger av alarmet. Folk kommer från alla håll, frågar vad som står på... Flickan halvt skrattandes, halvt generat säger "Eh, det är bara jag som misslyckas med popcornen igen, ingen fara, ingen fara!"... Det känndes mörkt, var den episka popcorn poparens era över? Skulle de någonsin bli bra popcorn igen? Tvivlen och ångesten svallade.
 
Efter det kom stränga bud! "MALIN NU HAR DU POPCORN FÖRBUD! Det får helt enkelt bli mickropop för din del hädan efter!"... Trodde han tänkte flickan och protesterade... Skyllde ifrån sig på kastrullen och den lila fukt som troligen funnits kvar.

Det tog över 5 dagar innan hon vågade sig på att poppa popcorn igen... Men då! Då gjorde hon det försiktigt, noga med att inte bränna och lukta efter antydan på detta. Resultatet... Inte ett bränt popcorn i kastrullen! Nu poppas det om aldrig förr, inga brända och turen har vänt!

The Popcorn Master has found her ways...

Som jag sagt förut, jag är inte den bästa på att blogga. Why?
Ibland vet man liksom inte vad man ska blogga om.

Igår så hade jag redovisning på skolan. Jag skulle hålla ett dramatiskt tal.
Prata om något dramtiskt enligt en dramatisk kurva. Det var många starka, fina och väldigt givande
dramtiska berättelser som alla i klassen delade med sig av. Vissa handlade om nära döden upplevelser med hajar, andra om huggande giftiga ormar och andra om en helt fictiv berättelse liknande James Bond. Så nu vet alla att jag är livrädd för att åka berg- och dahlbanor men det gör inget.

Nu sitter jag och små fryser lite i vårt kyrliga kök på Camp Mörby.
Det regnar pissigt iskallt, men ännu har vi varit förskonade mot snön. Vissa säger den kommer idag, andra säger att den inte gör det. Vi får väl se, vi får väl se om jag får sjunga "jag ser det snöar..." idag eller en annan dag. Just nu som sedan september sjunger jag "jag ser det regnar, jag ser det regnar, det var väl roligt hurra? Då får vi plaska, då får vi plaska som vi har längtat HURRA! Då tar vi stövlarna på och paraflaxet med ut, för nu ska det plaskas och oj jag blev blöt!"...

Men nu ska jag försöka leta upp lite gó information till ena grupparbetet och sen ska jag försöka
skriva färdigt min ansökan till utlandsstudierna.

Harre göttt!

PS: Ikväll bjuder hyresvärden på Pizza...

Japp, det kan jag!

Sitter i köket där internet funkar bäst.
Jag är ganska hungrig, eller ja, snart i alla fall...
Borde gå och handla så jag kan börja på maten... Kyckling och någonting ska de bli...

Har gjort stödord till mitt tal jag ska hålla på måndag och...

I onsdags var jag på bio och äntligen fick jag se Harry Potter and the deathly Hallows part 1.
Jag älskar filmen, den är grymt välgjord och bra. Även om de ändrat vissa grejer (mycket mindre än i de tre senaste filmenra) så var det inte nödvändigtvis till det sämre. Tänker inte göra mer djupgående analys här eftersom jag inte vill spoila någon! Se filmen is my word!

Over and out!

Inser att jag inte allt för ofta gör saker som jag borde...
Kanske ringa en vän, läsa en extra i kursboken, hålla hårt i pengarna,
gråta när jag vill, skratta när jag vill och...

Ja, jag vet inte...

Ibland fylls man av en känsa av tomhet och som om man verkligen går på autopilot.
Man orkar inte tänka, man lyssnar inte helt på vad kompisarna säger så när de frågar
något får man säga "VA?".


Igår fick jag världens attac av hemlängtan, jag tyckte verkligen det var piss jobbigt och jag kände
mig oförmögen att göra något vettigt över huvudtaget... Jag vet att det inte är långt kvar till december
och då är det inte långt kvar till den 20:onde december då jag ska åka hem. Tiden kommer gå fort, men
samtidigt är familjen där och kan träffas säkert 100 gånger om de vill, men de kan inte jag.

Det känns så konstigt, att man blivit från en självklar del i familj och att folk flyttar ifrån mig så... Så blir det jag som flyttar ifrån dem. Först flyttade pappa, sen Maria, sen Sara och sen mara igen och sen Sara igen och sen Maria igen... Ja, ni fattar... Detta är engenligen det jag vill... Jag vill flytta hemifrån, jag ville flytta långtbort.
Jag ångrar inget... Men, man får sina dalar där det känns tungt... Jag vänjer mig nog efter ett tag... Kanske...
Ja, kanske hade det varit lättare om man pratade med familjen oftare... Ibland gåre över en vecka innan jag prata med någon av dem, inbland över en månad innan jag prata med den samma igen och då knappt 5 minuter.
Konstigt? Ja... Det kan tänkas... Men jag ringer och ringer, men ingen har riktigt tid att snacka när jag väl ringer och sen glömmer de bort att ringa tillbaka... Så är livet antar jag, man får lära sig av det och ta det för vad det är.
Dock var jag väldigt glad i söndags för då ringde både mamma och pappa för att strö prata lite. :)
Dock inga längre stunder, men i alla fall.

Ja ja, jag ska inte klaga mer... Sitter för övrit på bibblan och tänkte plugga innan föreläsningen...
Hade ett möte om utlandsstuider... Antagligen kan jag välja på Paris, Limmrick (Irland), två olika ställen i Holland/Nederländerna och ett i Tyskland. Känns ju... Bra! Eller inte... Jag vill ju till Skottland, men nja... Valde fel utbildning för utbytet dit, sorry! Jag får leva med det, Paris är väl inte fel, eller???

mvh Malin

Hej på er!
Känner att det är på tiden att jag är lite "seriös", det känns som om att det kommit väldigt många nördiga inlägg på slutet. Det känns fint, men det känns inte som att det ger mycket substans till blogg, men än utfyllnad och kanske en inblick i min hjärna när den är pepp och nördig.

At the moment, sitter jag i köket på Camp Mörby AKA Malfoy Manor och pluggar. Eller, jag det var tänkt jag skulle plugga till den dumma omtentan imorgon bitti, men dagen har ju knappt börjat. He he!
Jag har faktiskt varit rätt ambiös, jag har läst i gamla kursboken "Medier och kommunikation - en introduktion" av Jesper Falkheimer. Det känns som om jag kan det mesta, på ett ungefär. Sen har jag städat efter folk i köket, inte diskat efter dem som lämnat, men jag har tagit undan ren disk och sorterat lite i skåpen. Bland annat så har jag lagt bestiken i bestik lådorna i så att man får plats med ny i bestikdikställen. Folk är lite lata här ibland, även jag!

Igår kom ett fint citat upp på tavlan "Är man inte röd när man är ung, har man inget hjärta, och är man inte blå när man är gammal, har man ingen hjärna" - Winston Churchil.
Det känns ganska sant. Om man tänker politiskt... När man är ung, vill man vara lite mer rebelisk, man vill värna om varandra och man vill ha mycket "gratis" genom den offentliga välfärden. Som gammla tänker man mer på billigare skatt osv... Och som gamla har man kanske lyckats bli lite "förmögen" och ja... Det ligger nog något i det han säger Churchill, men jag vet inte om jag kommer att bli blå för det... Jag föredrar nog att förbli grön (Slytherin Pride)!

Och för ett ännu vackrare citat som får avsluta detta... "Imagination is more importent then knowledge" - Albert Einstein.

Jaha! Så var det slut på nörderiet för den här gången och det slutade vi med en tenta.
Hur gick tentan? Sisådär... Man kan väl säga så att jag även denna gång svarat på alla frågor, vissa bättre än andra dock och jag lär nog ta hem en hel del poäng, frågan är hur långt dem räcker. Annars känndes det rätt bra och satt i över två timmar.

Veckan som varit nu har varit full av nörderier!
Vi har tänt ljus och sjungit blinka lilla stjärna för Lily och James Potter på deras dödsdag.
Vi fickat tre gånger på Kalmars egna Leacky Cauldron (kulsenska), samt flera besök på Kalmars egna Godisbaron (Tokiga Ture).

Så som sagt har det varit riktigt härlig helg.
Så uttrycket "två nördar och en kladdkaka är en kladdkaka för lite" och
"tre nördar och två kladdkakor är fortfarande en kladdkaka för lite" yttrades av mig!
Har inte stöt på en ända Harry Potter nörd som inte gillar kladdiskakis!

Aja, sooo long mina vännorrrr!!!!

Hej på er alla kära vänner!

Dags att blogga igen efter den mest EPISKA helgen jag haft på jag vet inte hur länge om inte någonsin!
Agnes och Annie kom till mig för att nörda och planera Portkey (http://www.portkey2011.webs.com) samt ha Harry Potter film maraton (tog för överigt MASSA timmar, började runt 14 tiden och var klar vid 4 på natten!) och vi hade så sjukt kul, drack Honungs Öl, åt Florens dumnas dippens (tacogratäng), chockladgrodor, kladdkaka och såklart största överraskningen POPCORN! Så sjukt kul man kan ha!

Runt 2 på fredags natten så gjorde vi en "välkomst" pjäs till konventet och ja, det är gymt nörd-intärn och ja, väldigt episk och vi hoppas den kommer locka deltagarna till skratt.

På söndagen så kommer Marre och vi var istället hos Annie i Kalmar. De slutade med att vi gick på Kalmars egna leaky cauldron och åt pizza. Sen så var vi uppe hela natten nästan, eller ja till typ halv fem, då gav vi upp... eller Annie slutade prata xD

Att Marre har varit här har varit grymt kul och vi har verkligen haft det bra. Vi har ettablerat uttrycket
"Två nördar och en kladdkaka är en kladdkaka för lite!"...

Sen har Marre förhört mig mycket på alla grejer inför tentan och det går framåt, sagta men säkert!

Ha det bra så länge! Idag blire kycklingwok!