På onsdag den 31 augusti börjar jag år två på min tre åriga utbildning.
Det är dags för Stadsvetenskap I, 30hp (1 termins heltidstudier) bestående av 4 delkurser på vardera 7,5hp (5 veckor heltidsstudier). Första delkursen vi börjar med är Svensk och jämförande politik, sen ska vi även läsa Internationell politik, förvaltning och Politiska idéer (som jag tror handlar om olika politiska ideologier). Hur som heslt så är det dags att ta reda på hur regeringen och stadsväsendet egentligen fungerar. Hur man jobbar på komuner, landsting och ja, formaliteterna bakom politken helt enkelt.

För det kan ju alltid vara bra att kunna! *Host*
Jo, men ärligt det är klart att det kan. I alla fall om man hamnar på en offentlig förvaltning eller myndighet i framtida arbeten.


Jag brukar ju halvt skämta om att jag pluggar International Magical Co-operation för att jobba på  den avdelningen på Ministry of Magic när jag är färdig. Hehehe, så nu äre dags att lära sig hur ministeriet fungerar egentligen. Eller något!


:D

Redan under 30-talet började Harry Martinsson uttrycka sig i globala termer då han uttrycker sin idé om den ”sunde världsnomaden” som överkorsar kulturella och territoriella gränser. Genom ökad rörlighet och kommunikation skulle jordens ”här-och-därliv” slutligen kunna upplösas och en universell kultur uppstå.  Globalisering eller globalitet handlar om att sammanlänka människor, gränsupplösning då det blir allt enklare att färdas mellan länder och mobilitet, frihet och möjlighet att röra sig fritt över hela jorden.

”Passpartout, now awake, was looking out, and could not believe he was crossing the land of the Hindus in a train of the great peninsular railway. The thing seemed fantastic. And yet it was a fact! The engine, driven by an Englishman and fuelled with English coal, belched out its smoke over the plantations of cotton, coffee, nutmeg, clove and pepper, while the stream wound its spirals round clumps of palms-trees…” – Ur around the world in 80 days av Julie Verne.

Det stycket känns som en väldigt klar beskrivning av globalisering. Att man reser i ett land man aldrig trott varit möjligt, upplever något helt annat än man är van vid och får se hur kulturer och möjligheter skapas och krockar.  På mitten av 1800-talet industrialiseringen var järnvägen ”the next big thing” och man byggde stora katedralliknande stationshus, nästan som om det vore något religiöst med den teknikutveckling som skedde under den intensiva perioden.  Ganska coolt, eller ja, husen är ju fina i alla fall. Jag tycker om tågstationer och att åka tåg. Jag minns när jag sommarjobbade på Jamtli historieland hemma i Östersund och fick prata om hur farligt det var att åka med den nya järnvägen. Tågen gick så snabbt som 30km/h och det kunde göra vem som helst illamående och man fick hålla i hatten och hoppas att hjärnan inte rubbades ur balans i den ohälsosamma hastigheten! Ahh, tider det, 1895!

En av våra kursböcker för kursen ”Det digitala samhället” handlar enbart om globalisering och försöker lägga ett kommunikativtperspektiv på det. Den boken lär oss att ”den vite mannen” var en ”missionär” i mötet med ”de andra” under 1800-talet. Det tyckte jag det var högst fascinerande i alla fall… ^^.

Det tar också upp fenomen som ”Coca-colonization” och ”McDonaldization” för att beskriva vissa kommersiella krafter som sprider sig med globaliseringen. Vilket också är rätt intressant, vad betyder det för ett land egentligen att de har blivit ”McDonaldizerad” egentligen? Och varför är det just McDonald som blivit den världsledande hamburgerkedjan som alla barn har på läpparna.

Man diskuterar också utvecklingen från industrisamhället till informationssamhälle.  Idag lever vi i västvärlden i en värld som hela tiden kretsar kring kunskap och information. Vi ska ta till oss information som strömmar in från hela världen om hela världen och så ska vi förstå någonting av det och göra någonting med det. Känns vättigt! Eller kanske egentligen inte?

Det två senaste globala fenomenen är World of Warcraft och Facebook. Där nästan alla världens länder samlas på ett ända ställa och man kan prata med varandra oavsett vart i världen du bor. Det tycker jag är fascinerande. Så när jag fyllde år här om dagen så fick jag gratulationer från inte mindre än närmare 10 olika ”länder”. Både svenska vänner som bor utomlands eller vänner som faktiskt är ifrån och bor i ett annat land och personer som är från ett annat land men bor i Sverige. Länder som Spanien, Finland, Frankrike, Norge, Tyskland, Danmark, Österrike, Ungern och utresta vänner i Belgien och Tyskland.  Är det inte fantastiskt (ursäkta om jag glömt någon nationalitet ^^ Det var inte meningen!) !!! Det kändes ganska globalt, även om det är centrerat till Europa. Och det skulle inte vara möjligt på många andra ställen än facebook.

Soo long!

"När folket talar sitt eget språk, så talar de ockås sina herrars, välgörares och annonsörers språk.
De uttrycker därför inte bara sig själva, sina egna kunskaper, känslor och önskemål utan också någonting som inte är de själva" (Marcuse 1969:181)

[från en av mina kursböcker]

Vart ska man börja?
Hej och välkomna till…

Ja… Jag tänkte så här att jag läste riktigt mcyket ”BRUS” (brus är olika störningar som göra att mottagaren i det här fallet jag som ska ta emot texten som är skriven upplever och gör att den kan feltolka eller missa delar av budskapet) i kurslitteraturen idag. Läste första kapitlet i Jostein Gripruds bok Mediekultur, Mediesamhälle.  Vår tjockaste bok, så ja, dags att börja med den nu tänkte jag.

Så medan jag läser hittar jag olika saker jag hakade upp mig på, det blev som brus för mig. Det första riktiga var detta.

”Vi upptäcker exempelvis tidigt att människor omkring oss ser olika ut mellan benen, och detta är en avgörande upptäckt”

Det känns om att det verkligen har relevans när man läser medie- och kommunikationsvetenskap? I och för sig handlar kapitlet mycket om identitet (vilket jag återkommer till), men det blev ett brus helt klart.

En annan rolig mening är denna om personlighet som också diskuteras i kapitlet i samband med hur man identifierar sig med olika personer, saker, kulturer och även idoldyrkan.
”Det de identifierar sig med är framför allt idolernas personlighet (av latinets persona = mask)”. Plötsligt känns det som om hela min världs bild och människouppfattning får mening och bekräftelse. Visst bär vi alla masker och gömmer våra rätta jag bakom datorskärmen. Ofta om man ser idoler som musikartister eller skådespelar så är dem ”on stage” och det är den uppfattning vi får av dem, den bild de väljer att visa. Deras ”off stage” får vi ofta aldrig se, utan det är bara masken de tar på när de kliver upp på scenen eller vitaduken.

Gripsrud är en norsk professor i medievitenskap i Bergen (Norge). Han har som sagt skrivit denna bok och ju mer jag läser ju mer inser jag att något inte stämmer. Alla och jag menar alla förklaringar och exempel hänvisar till svenska saker. Så som Göteborg, göteborgare, SVT, SR, Malmö- och Kirunabor och även så långt som att han drar Norgeskämt mitt i allt ihop. Jag inser snabbt att boken är ju översatt av ingen mindre än en göteborgare, översättaren har gått så långt att han har försvenskat boken och det känns som att ta i lite.

 ”Om man i svepande ordalag talar om hur det var tidigare i Sverige”

Det känns ju väldigt norskt det där liksom, NOT! Fast jag antar det blir lättare för oss ”svenskar” att relatera till boken så, men det känns ändå onödigt. Räcker det inte med att den är på svenska? Eller har verkligen norska professorer inget bättre för sig än att dra paralleller när de skriver kurslitteratur?

Som ofta och alltid går alla ämnen du någonsin läst ihop på alla sätt och vis. I det här kapitlet som delvis handlade om hur vi bildar vår identitet och personlighet kom den gamla goda gymnasie- psykologin tillbaka tillsammans med kära gamle Sigmund Freud och hans socialpsykologi och hans ”superego”. Måste säga att Freud, det var ett angenämt återseende!

När vi ändå är inne på identitet igen så måste jag avrunda med att ta en sista referens från dagens ”underhållande” läsning för att hedra mitt eget lapptäcke (som tog 9 månader att sy).

[HÄR SKA DET VARA EN BILD PÅ MITT LAPPTÄCKE MEN INTERNET VILL INTE LADDA UPP DEN]

”Medierna hjälper alltså övriga samhällsinstitutioner med att berätta för oss vad det betyder att vara pojke eller flicka, vad det betyder att komma från Norrland eller Skåne… … Vår >identitet< är med andra ord ett lapptäcke av identiteter, en sammanflätning av likheter och skillnader i förhållande till andra människor”

Tack för att ni orkade läsa, jag behövde bara få ur mig detta ”fascinerande” jag läst idag.
Brus, som sagt var…
Kram på er!

Hohoo! Här är jag och jag lever.
Jag skiver bara inte så ofta på bloggen. Ska försöka ändra på det faktiskt.

Idag så åkte jag in tidigare till Kalmar för att vara med Mirjam, min nya typ "bästa" polare i klassen.
Vi hämtade ut våra passerkort, förtidsröstade (självklart rödgrönt) och tog en lång promenad.
Det känns väldigt kul att få en så pass bra vän i klassen så snabbt, vi har verkligen klickat, ja det känns så i alla fall.

Dagens föreläsning började vid 13 och slutade vid 17, LÅNNNNNGGG med andra ord. Vi fick pauser och det var den förta föreläsningen där vi fick lite kreativa grupp övningar iblandat. Det var kul faktiskt och man lärde sig på det. Det är alltid bra att diskutera begrepp så att man förstår dem bättre.

När jag väl kom hem så värmde jag en matlåda xD
Var hungrig och orkade inte gå och köpa något jag kunde laga mat av.
Sen blev det plugga...

Har läst ett kapitel ur en bok och ett annat kapitel ur en annan bok.
Till saken hör att det är rätt långa kapitel på nästan 30 till 50 sidor. Sen sitter du och anntäcknar ner viktiga saker och försöker begripa vad dem egentligen menar, de tar en stund. Nu är det dock färdig läst och imorgon blir det mer plugg, då är det meningen jag ska plugga hemma hela dagen och ja, sen kommer Annie på eftermiddagen. Då ska det nördas! Nördas, Nördas, Nördas!!!
Så med andra ord måste jag plugga det jag "ska" imorgon innan hon kommer. Så väckar klocka i alla fall ???
I think so!


Ha det gött, så skriver jag snart igen.