Ja, jag är hooked on a feeling. En känsla av nervositet, förväntasfullhet och ja, vad mer?
Seperations ångest? Kan det verkligen vara så? Idag åkte mamma, Milla och jag upp till mormor
i Strömsund över dagen och jag kör. Det går bra och efter ett tag ber jag mamma sätta på en skiva.
Jag vill höra "hoga-chacka" säger jag. Mamma sätter igång låten och Björn Shifs börjar sjunga "Hooked on a feeling". Jag sjunger som alltid med i texten och utbrister efter en stund, "NU! Nu, är vi på väg till Strömsund". Nästan varje gång, sedan Leif kom in i familjen har vi lystnatt på den låter när vi ska åka till mormor i Ström. Det är lite som en nostalgi tripp.

Nu är jag hos pappa, det är faktiskt Millas sista kväll, innan hon åker tillbaka till Kalmar.
Jag kommer efter på torsdag (den 5:e) och har pappa med mig. Idag fixade han en takbox och ett cykelställ så jag ska få med mig allt jag behöver till Öland. Det är lite konstigt och vuxet att jag verkligen på allvar ska flytta hemifrån och dessutom plugga på universitetet. 

Påväg hem från mormor så började jag nästa gråta när jag kom att tänka på att jag antagligen inte kommer kunna träffa min lillebror före påsk...  Han åkte till Grand Kanaria i måndags och när han åkte hann jag inte få en ordentligkram och nu... Ja, nu kanske vi inte ses på hur många månader som helst. Det, ja, det kändes väldigt jobbigt. Kanske om jag har tur, kanske han och äldsta syster Maria kan komma och hälsa på när dem har höstlov. Man kan ju alltid hålla tummarna, annars blire påsk, för ja, lillebror åker till Grand Canaria i jul igen antagligen...

Suck, vad man än gör i livet blir något tokigt och jobbigt. Jag får överleva med lillebror på avstånd, men det blir svårt. Han ju klarat mig stor del av sommare, men ända till påsk??? Ursh!

Jag ser i alla fall, men skräkblandad förtjusning fram emot att börja plugga. Det ska bli spännande, men det känns som om jag inte riktigt har hundra koll vad allt egentligen innebär, men det tåls att ta reda på. Jag ska ge det en ärlig chans, blir det bra så kommer det bli super och hörrni, eferåt kan jag ju alltid säga "jag har bott på Öland, det du!"...


Sing-a-long!