Hellu!

För några timmar sedan insåg jag att det här är min sista "riktiga" pappa helg!
Det känns vuxet på någotvis. Allt verka hända på en gång för mig nu.
Studenten om en vecka, denna helg är sista helgen jag verkligen är hos pappa som jag burkar sedan jag var 6-7 år typ och jag planerar att flytta hemmifrån för fullt. Det känns verkligen som om jag växer upp nu och tar stora kliven mot vuxen livet, är stammis på platsbankens hemsida för att söka jobb och jag ska börja försörja mig själv. Jag 19 visst och jag har alltid vetat att den här helgen skulle komma någon gång. Men, nu! När den väl är här, ja då! Ja, då känns det så tomt innombords nästan och lite dubbelt. Jag har både längtat till den och ändå känns det sorgligt och jobbigt. Jag menar, jag har alltid älskat pappa helgerna. Det är lungt, skönt, slappt i soffan och ja, you name it! Kanske framför allt är pappa helgerna just det, pappa! Sedan pappa flyttade ifrån oss vi skilsmässan när jag var 5år så har det alltid varit kul när man väl fått träffa pappa. Mamma har ju blivit den som fått ta på sig att tjata och gnata som saker mest, även om pappa gör det med när det behövs. Men mamma är jud en som behövt och gjort det mest. Därför har pappa helgerna blivit som en fristad från mamma tjat, ibland läxor och bara göra roliga saker typ. Det har alltid förknippats med något positivt vilket alltid har gjort helgerna till någon form av andrum.

Om jag nu som skillsmässobarn försöka se något positivt i den situationen är det just detta. Man kan få brake från den föräldrern man är mest hos. Eller om man är lika mycket hos båda, får man ändå paus från den ena föräldern när man är hos den andra osv.

Jag har väl alltid varit pappas flicka, sedan jag var ritkigt liten. Sedan tror jag också att jag faktiskt både personlighetsmässigt och utseendemässigt är mest lik honom. Även om jag har drag från mamma och of course mig själv... Alla är vi ju unika!

Idag har jag och pappa då festat till det eftersom det är sista pappa/malin helgen och sen är pappa upptagen imorgon kväll med något firmafest av något slag, så idag blev det.
Till middag åt vi rostbiff, pompa och champinonsås med lök. Super gott! Sen har vi kollat på massa film, ätit chips och drukigt coca cola. Precis som också till hör dessa helger har pappa vid sista filmen somnat i fåtöljen xD

Som sagt är känslorna något kluvna över det här. Jag ska växa upp och jag har längtat i många år efter det, men nu när man kommer till dessa steg och inser hur nära man är målet vill man gärna backa 10år och bli liten igen. Tänk dig mig, Malin 9år gamla, ny blivien storasyster, mamma har ny man sedan 1,2 år och är med mina två äldre systrar hos pappa varannan helg. Det bästa jag vet på sommaren är att leka med min granne Alexander ute i skogen och hos pappa sitter jag vid datorn med tv spel. Något jag har tydligt minne av är att jag och mina systrar ofta bråkade om vems tur det var vid datorn och vem som skulle sitta var i soffan när vi kollade på tv. Det gjorde vi nästan aldrig hos mamma, men alltid hos pappa. Hos mamma bråkade vi om allt annat och ja, där hade vi ju alltid egna rum, hos pappa delade vi.

En annan grej jag mins tydligt från högstadiet är när jag börjar läsa Harry Potter böckerna hemma hos pappa. Jag läste och hade gjort en princip av att alltid läsa två kapitel innan jag la ifrån mig boken. Ofta kunde jag läsa medan pappa lagade mat och då när han ropade att maten var färdig ropade jag tillabaka, "Ska bara läsa färdigt först, det är BARA 10 sidor" och det var inte en gång det hände. Tror pappa belv ganska irriterad på det faktiskt xD

Aja, man ska inte gråta över spild mjölk, men det var här jag lärde mig koka kaffe och popa popcorn!
(Nu menar jag inte som strofen egentligen säger, har inget att ångra hos pappa och det är inget bortkastat... Det bara lät roligt och passande...)

Ha de bra, kramen!