I full mundering med en röd overrål där det står "Räddningstjänsten Öland" på tog jag mig an mitt livs största och kanske viktigaste uppdrag... Jag tillsammasn med två andra kompanjoner från Camp Mörby skulle vara statister i en av Ölands och Mörbylångas brankårs största och seriösaste övningar någonsin. Jag hade blivit ombädd att trottsa röken! Ca kl 18:00 gick larmet! Alla sprang ut, men jag med en stinga pumpande puls stannade kvar. Jag väntade ihärigt och nervöst. Jag hörde folk ropa mitt namn utanför (tack Melissa för att du tänkte på mig) medan jag väntar på att brandmännen skulle komma. Jag ser att brandbilarna och ambulanserna kommer och med ett nervöst andetag går ju ut ur mitt lägger mig på golvet, sluter mina ögon och väntar... Väntar på att bli räddad. Jag öppnar försiktigt ögonen och set att röken är väldigt tät, jag ser ingenting. Jag sluter ögonen igen och det dröjer inte länge innan någon kommer krypande och hittar min fot. Jag hör en röst "jag har hittat en..." och så börjar lyfta upp mig under armarna och får släpa ut mig ur huset. Jag försöker vara helt avslappnad och lelös, men jag spänade mig nog, men han fick kämpa med mig ut helt själv utan hjälp (från mig). Var ganska kul faktiskt, sedan ute i snön var jag osäker på när jag skulle "vakna ur min medveteslöshet" men det gav med mig. Det kollade om jag andades, pratade lugnt med mig och tog pulsen. Tillslut så "vaknade" jag och de sa åt mig att de var lugnt nu typ. Sen bar de runt mig i en filt till ambulans personalen som pratade med mig, väldigt snällt. Efter ett tag sa även han "Ah, asså du kan kliva upp nu om du vill bli kall" och jag klev upp. Sen tog de ett tag innan de hittade de andra två personerna som låg i huset, men jag kom ut först och belv "bäst" och mest seriöst hanterat. Sedan så ja, de visste att de var en övning och tog inte de andra på personerna lika seriöst.

Sen bjöd hyresvärden alla på kaffe, julmust och lussebullar.

Slutet gott allting gott!