Det var en gång i Augusti, en ung flicka flytta in. En efter en flyttade grannar in i alla rum bredvid henne. Stolt som en tjur, jag riktigt skrytsamt sa flickan "Ja är mästare på att popa popcorn i kastrull på spisen, micropop det är ju inget att ha"...

En kväll kom några grannar ner i köket och möttes av en doft. De kollade mot spicen där flickan föragrat stod. "Jag lovar dyrligt och jag svär, det är spisens fel!"... Som av från ingenstans hade hennes popcorn i kasturullen bränt i botten. Dagar gick och flicka fortsatte envist att poppa sina popcorn, "jag har inte lärt mig spisen än, vänta ska ni får se" hävdar hon när kretiken kryper fram efter några gånger av smått brända poppningar. Hon kämpar och hon kämpar envist, men inser att ju längre tiden går, in i oktober månad att det inte går bättre, det går sämre. Det kanske inte är spisen, nej, såklart är det kastrullens fel som bränner popcornen tycker hon. Envist poppar hon lik väl vecka efter vecka. Tills en dag...

Köket är i kaos, halva köket renoveras och flera personer trängs vid den ända spisen. Flickan vill popa sina poppcorn och... Ja, hon måste diska en kastrull först, för alla "bra" var skitiga. När hon väl har diskat den nog så inser hon, TUSAN det finns inget att torka den med och poppa i en fuktig kastrull, nej det går inte, det vet hon. Hon ställer katrullen på spisen sätter på plattan och låter den torka. När hon tycker att den är torr nog så häller hon i ojla och ska poppa. Efter ett tag kommer en brännande doft. Efter ännu en stund ryker det från kastrullen. Alla för färas och flickan tar kastrullen av plattan för att studera vad som det är frågan om. Hon inser snabbt att det är jäkligt bränt i kastrullen så hon vågat knappt lätta på locket. Panik sprider sig i köket, klagomål skjuder högt och flickan öppnar förtvivlat fönstret och ställer kastrullen där för att vädras ur. DÅ!

DÅ tjuter brandalarmet som aldrig förr. Flickan försöker skratta bort sitt misstag. Folk spriger ur, men en modig man stänger av alarmet. Folk kommer från alla håll, frågar vad som står på... Flickan halvt skrattandes, halvt generat säger "Eh, det är bara jag som misslyckas med popcornen igen, ingen fara, ingen fara!"... Det känndes mörkt, var den episka popcorn poparens era över? Skulle de någonsin bli bra popcorn igen? Tvivlen och ångesten svallade.
 
Efter det kom stränga bud! "MALIN NU HAR DU POPCORN FÖRBUD! Det får helt enkelt bli mickropop för din del hädan efter!"... Trodde han tänkte flickan och protesterade... Skyllde ifrån sig på kastrullen och den lila fukt som troligen funnits kvar.

Det tog över 5 dagar innan hon vågade sig på att poppa popcorn igen... Men då! Då gjorde hon det försiktigt, noga med att inte bränna och lukta efter antydan på detta. Resultatet... Inte ett bränt popcorn i kastrullen! Nu poppas det om aldrig förr, inga brända och turen har vänt!

The Popcorn Master has found her ways...