Hej hopp!
Nu har jag varit i Jämtland i ungefär 37 timmar, and so far great!
Jag har hunnit med att träffa alla utav betydelse, dock inte mormor, men henne träffar
jag imorgon, då jag, lillebror, mamma och hennes man åker till Strömsund.

Nu sitter jag i soffan hemma hos pappa och chillar till bra musik. Har nyss ätit pölsa, tillsammas med syster M och hennes fästman. Som jag längtat efter den maten! Satt riktigt fint. Har blivit bjuden på kaffe av farmor, fikat med the one and only Alex på törners som traditionen följer (latte och kladdkaka) så var det otroligt trevligt. Ibland inser man inte hur mycket man behöver någon för en man blir "återförenade" efter en lång tid utan varandra. Ett liv utan Alex är ett halvt liv... Ja, nästan i alla fall!

Träffade Ronjiiiissss med! Underbara tös! Hon är livet och lusten i Östersund må jag säga. Vilken kvinna!
Jag skulle vara helt lost utan hennes råd ibland och hennes raka och helt seriösa kommentarer över hur mesig man kan vara ibland och att man bara ska KÖRA !!! Vad har man att förlora? Och är man med Ronja är skrattet aldrig långt borta, vilket är skönt! Även på telefon kan man räkna med apgarv innan konversationen är över. Hon gör vardagen något lättare! Saknar henne! Och jag vet att så länge jag finns där för henne, så finns hon där för mig, vad som än händer, i alla väder! 

Att "återförenas" både med lillebror och med farfar är som att komma hem till himlen! Det är så skönt, och underbart! Att få krama dem igen, små prata med dem. Dricka kaffe med farfar, spela tv-spel med lillebror! It's what's makes me happy! Små stunder man ibland tar för givet, men nu värderar högt för man gör det så sällan, hur mycket man än vill så kan man inte, för det ligger en 12 timmars tågresa ivägen för en enda kopp kaffe... Det är rätt sjukt... men det är verklighet jag satt mig själv i och får acceptera. 

Men är det inte värt att åka 12 timmar på en tåg för att få njuta av sin familjs närvaro?
Jao, det är detg gånger tusen, men tiden är ändå en brist vara, så även pengarna det kostar. Så varje gång man kommer hem nu vill man göra det mesta av det. 

Yo!