Skulle skriva ett jätte kul och väldigt intressant inlägg om republiken Jamtland som finns i mitt hjärta och själ även om jag nog aldrig kommer bo där igen. Men så laggar datorn och hucks flucks så är allt jag skrivit borta. Jag blir så less, det är inte första gången det händer heller. Jag börjar bli riktigt irriterad på det, men jag orkar inte skriva allt i Word först.

Det jag tänkte skriva om var den illusion om Republiken Jamtland som flera genarationer av Jamtar har byggt upp och håller vid liv. Alla är inte med, de finns dem som är det och de finns sällan några så patriotiska människor som vi. Speciellt då under sista kvällen på StorsjöYran, då presidenten håller sitt tal och vi står där som in trans viftande på Jamtlands flaggan med det egna sigillet som vi fått av Norska kungen när han gav oss självständighet efter ett krig och sedan ropandes "Jamtland, Jamtland jamt och stand'ut, jamtland, jamtland jamt och stand'ut".

Jag gillar illusioner, men ofta kanske vissa människors illusioner blir förstora och det är väl då som folk får psykiska störningar så man ska aldrig låta de gå för långt. Men annars kan illusioner vara bra, men ibland om de spriker ja då kan det göra ont. Om man bygger upp en illusion om hur man tror att något är eller ska vara och sen så när illusioner motbevisas starkt så faller man platt på marken utan att kunna ta emot sig med händerna och det gör ont... Beroende på hur illusioner är för visso. Är det en illusion som säger att något är dåligt och som sedan motbevisas till något possivt då får man lyckorus i stället, det är dock något mer uppskattat.

Annars så tycker jag om illusioner, så länge de förbli illusioner, eller illusioner som sedan visar sig vara bättre än vad jag först trodde. Vi får väl se hur Edinburgh ter sig när jag åker dit. När gör jag det? Ja, det återstår att see!

Adjos!

PS: IMORGON KOMMER SYSTER YSTER MARIA!