Vad ska man ta sig till egentligen? När man inte har svaret? Kanske hittar man på ett svar som duger, en tillfredställande förklaring och så går man vidare. Lite är nog inte mer än så, sökanden efter svar på frågor man inte vet.

Ibland finns det så mycket man skulle vi säga och göra, men så lite som blir av. Man vet inte hur man ska placera orden, formulera frågan eller ha tiden och tålamodet som krävs. Kanske om man har starka ambitioner eller en stor dos av envishet klarar man av det. Men har inte jag båda? Jag har ambitionen, jag är envis och bestämd, men ändå kommer jag ingenstans… Ändå gör jag ingenting… Det är som om man sitter och hittar annat att göra tills att man gör det man ska och vill göra, för att man ska ha någon att göra under tiden man väntat. Men väntar på vad då? Bättre tider, en knuff i ryggen eller tid att göra det man vill göra?  Jag vet inte.

Jag har i snart 4 år velat bli författare och jag har ändå inte lyckats skriva ihop ett ända manuskript. Jag har skrivit hundratals sidor av fanfiction som jag inte kan göra något med och jag har skrivit dikter. Men jag har inte åstadkommit något för att nå mitt mål, min ambition. Ja, jag har övat på att skriva, jag har blivit bättre på att skriva, men jag har inget att lämna till något förlag och vem vet när jag har det? Och ja, jag har varit på två underbara skrivläger, men vad vann jag på det? Vänner? Ja. Erfarenhet? Ja. Närmare drömmen om författare? Tveksamt, jag måste ju fortfarande skriva något som blir färdigt. Allt är påbörjat men inget är färdigt.

Jag har säkert fem olika idéer till en debut bok, men jag har börjat skriva på tre av dem och har två eller tre noveller som ska bygga böcker utifrån. Vilken ska jag välja, ska jag skriva på alla? Om jag skriver på alla pö om pö så kommer jag ju aldrig bli färdig med någon av dem. Nyligen har jag börjat skriva på en av dessa idéer som jag tror på, nu när jag fått mer tid igen, då studierna är på sommaruppehåll, förutom Harry potter kursen, som i och för sig kommer att hjälpa mig analysera text, karaktärer och jobba med mitt språk.  

Jag har fått verktyg att jobba med, men jag gör det inte. Varför? Jag vet inte… Jag vill, men jag gör det inte. Jag tror mig inte ha tiden, eller jag tar mig inte tiden. Jag sitter allt för mycket och gör ingenting. Just precis ingenting vettigt alls. Ja i fall man ska se det från det perspektivet som mina ambitioner sätter mig i. Det finns så mycket jag vill, borde och kan göra, bara jag lyfter rumpan från stolen, eller ja i vissa fall, sätter mig på stolen och gör vad jag ”ska” medan jag sitter där. Jag borde träna och ta hand om mig själv, men gör jag det? Nej. När disken är som störst och när man borde diska eller städa gör jag det? Nej, det får vänta till imorgon, som antagligen blir i övermorgon, ja i vissa fall... I fem dagar nu har jag tänkt ”jag borde boka tvätt tid snart”, har jag gjort det? Nej, inte den här gången heller, men snart måste jag, annars tar underkläderna slut. Vad har jag gjort i stället för alla de saker som egentligen går rätt snabbt att göra? Suttit på min rumpa och kollat på film, kolla facebook och mejlen säker en fem eller tio gånger, om inte mer ibland.

Fast något jag blivit stolt över att jag skrivit lite granna de senaste dagarna och att jag har planerat upp en av bok idéerna som inte varit de sedan innan och läst mycket. Jag har, tro det eller ej kommit ingång med att läsa en hel del böcker. Jag får flyt i läsandet och jag har tagit mig tid att läsa, det är faktiskt riktigt skönt.  

Imorse klev jag upp tidigt för jag skulle till jobbet för att hämta schema och vara med på en brandövning, när jag väl klivit upp, sätter mig vid datorn och dricker morgon kaffet för att piggna till inser jag att jag tagit fel på tag. Det är den 14:de idag och brandövningen var den 15:de jag hade intalat mig att det var på tisdagen, och det är ju tisdag idag… Se hur man kan tänka va? Perfekt morgon, eller inte. Jag kom ju upp i alla fall och sov inte bort halva dagen vilket är ett plus och det regnar ute så jag har inte så stor lust att cykla iväg genom halva stan.

Over and out for now, Malin.