Jag har följt både Sossarnas pressmöte och KD's extra insatta riksting. Så det har blivit en del politik som jag försök att lyssa till och ta till mig av. Jag vet egentligen inte varför jag följde KD, kanske för att lyssna på vad de kristna politikerna har att säga, eller kanske för att hoppas på att Hägglund skulle tvingas av gå. Jag hade nog kollat vilket parti det än var. Bara för tittandes skull och att jag önkar att jag vore mer poitiskt aktiv och engagerad. Att jag verkligen visste vart jag stod och vad jag tycker innom politik.

Jag vet att jag inte gillar den väg som Sverige har börjat på sedan 2006, men samtidigt tänkte jag då att jag hoppades Moderaterna skulle vinna, så de fick visa vilka de var och vad de kunde duga till. De skulle få en chans och jag gillade inte Göran Persson. Jag tror till och med jag sa, eller i alla fall tänkte att jag skämdes att vi hade samma efternamn. Hur som haver ändrades mina tankar ganska snabbt efter att moderaterna började möblera om i regeringshuset. Moderaterna fick sin chans som jag då ville, och enligt mig sumpade de deras chans och BORDE har förlorat valet 2010. De gjorde dem inte tyvärr, nytt försök 2014. De har gjort många saker som jag är starkt emot och det är tackvare att jag sätt och läst om deras misstag som jag börjat förstå vart jag står i politiken, ja inte på deras sida. Jag står inte för privatisering och utförsäljning av apotek, sjukhus och skolor. Jag står DOCK för att människor ska kunna ta egna initiativ, att människor är olika, att man ska kunna tjäna mer pengar en någon annan i koppling till nivån på sitt arbete och det är bra med konkurrens. MEN, det ska aldrig vara bekostad på de små människornas trygghet och välfärd.

Något jag läste nyss http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/01/den-amerikanska-drommen-finns-i-sverige.html

får mig åter på tanken om att jag inte vill leva i något wannabe-USA land. Jag vill leva i Sverige, ett fritt, demokratiskt och jämtsällt Sverige där vi håller varanadra om ryggen och hjälps åt om någon faller. USA är inget ideal land för mig, det är ett U-land. Att läsa om att en 12 åring kämpat mot canser och överlevt men att räkningarna efteråt blir så dyra att hennes familj tvingas att sälja huset och flytta. Mamman som söttat och tagit hand om sin 12 åriga dotter kan inte jobba, de får leva med vårdbidrag som inte räcker till. Det är hemskt och förfärligt (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14263216.ab) det får inte vara på det sättet. Vilken skuld känner inte detta barn? Och vad kan mamman göra? Hon gör bara vad varje mamma skulle göra. De har hamnat i en väldigt olycklig och oförutsägbar situation. De kunde inte beräkna att detta skulle hända, men på grund av det raserar hela deras hem och liv. Visst, i viss mån kanske man kan tänka att flytta till ett mindre kostsamt bode vore lönsamt för dem. Men det är inte poängen. Poängen är att just i dessa svåra situationer är det inte lätt för ett barn att bryta sig loss från ett hem och flytta, det är inte rätt. Och att vårdbidraget för att vara hemma med sin cancersjuka dotter ligget på 6000kr är SKANDAL. Jag är studerande lever på ca: 8650kr i månaden, det är lite pengar. Att på 6000 kroner försölja minst 2 personer, det är omöjligt i dagens Sverige. Det går inte. Finns ingen chans, oavsätt boende, måste man ha mat, kläder och allt annat nödvändigt. Kanske kläder, barn växer ju. Jag tycker det är illa i alla fall.

Nu får det vara nog tycker jag, både på moderat politik och på detta blogg inlägg som kanske inte får något direkt bra avslut, mer än att jag kommer svära högt åt den politiker som gör så att Sverige får Euro som valuta.